Smygpremiär av Jävlar pojkar

För två år sedan bodde jag i Bergsjön. Varje helg promenerade jag runt i Bergsjön bara för att kunna hitta nya fina platser i området. Men en gång gick jag alldeles för långt och hamnade på Kvibergs kyrkogård. Konstigt nog så minns jag exakt vad jag tänkte när jag såg denna fula, groteska och ångestväckande kyrkogård: här borde man spela in en skräckfilm.

I fredags på Frame Filmfestivalens smygpremiär av Shaker K Tahrers Jävlar pojkar - kunde jag knappast tro mina ögon, när jag väl såg en scen som utspelade sig på Kvibergs kyrkogård. Någon annan hade också upptäckt platsen, dock blev det ingen skräckfilm. Jag funderade ganska länge i vilket genrefack jag skulle placera Tahrers långfilmsdebut, tyvärr kom jag inte på en bra beskrivning, men jag skulle nog kalla det för ”typisk svensk film”.

Bergsjöns Kultur- och Mediaverkstad har satsat stort. Med en minimal budget på 7,5 miljoner har de nått framgång både nationellt och internationellt. Filmen har visats på många biografer runt om i landet och kommer också visas på SVT inom en snar framtid. Utomlands är hypen tydligen ännu större – Danmark, Indien och Brasilien älskar filmen och den visas på flera filmfestivaler runt om i världen.

Filmen följer tre pojkars liv efter de har tagit studenten. Den handlar om var och ens familjeproblem och om hur man lätt fastnar i destruktiva cirklar, där de invanda mönstren får konsekvenser för både individ och familj. Filmen består till 98% av närbilder. Alla skådespelarnas ansikten zoomas in, och som åskådare ska man studera deras ansiktsuttryck – man ska försöka förstå deras emotioner genom att fokusera enbart på mimiken och ögonen. Jag skulle definiera det som en fallstudie om människor som måste leva ett liv de inte har valt. Depressioner, självmord, bråk, eld och många många skärvor gör att man får gåshud av skräck och känner sig stundtals lite nere. Det är ingen feelgood-film, hellre en ”think about your life” film. Dock är det i mina ögon en mycket lyckad film, en lite annorlunda film men ändå ganska djup och full av dolda budskap.

Sitter man kvar efter filmen och kollar på eftertexterna kommer man läsa ett bekant namn. Citizen Kino’s alldeles egna Nils har faktiskt medverkat på ett tidigt stadie. Han var praktikant, jobbade med regissören och fick bolla fram nya manusidéer. Lite extra kul tycker vi i CK!

Klicka här för att komma till filmens hemsida och se trailen.

Kommentera